POESI
Sagas berättelse
Aldrig kommer jag förbi kvinnorna
Aldrig kommer jag förbi kvinnorna
varje gång jag ska genom porten står de där
de tränger sig på
alla tre pratar i munnen på varandra
de pratar och pratar
de tar på mig
tre generationer
mormor, mamma och dottern
Om natten
Fåglarna satt i en rad på taket och visade sina svarta kroppar
för månen
vingarna var utfällda
de väldiga näbbarna pekade nedåt
Om natten kommer dessa stora fåglar
sitter på våra hus i mörkret
går vi ut flyger de i väg
bara inifrån huset ser vi dem
men man kan inte stå för nära fönstret
Utan att tända går jag ibland upp på natten
ser dem sitta där i månskenet
kvarlevor från en urtid
fjäderlösa, nakna
tunga
på natten smyger jag
i mina mörka rum
en spetsgardin
en söt melodi spelade
lätt elektronisk
också påminnande om en speldosa
upp till övervåningen
genom det vita
uppför trapporna
genom att vika undan en spetsgardin
ljuset skrämde mig
ge mig sömnen
en liten vit apa
vi hittade en liten vit apa i bilens koffert
hon låg i en papplåda
verkade svag
jag la en kudde under hennes huvud
och smekte henne
hon fick en ljusblå filt över sig
utan att se på mig sträckte hon ut sin hand
jag tog den
efter ett par dagar kunde hon äta lite själv
hon låg mest i sin låda
fortfarande svag
en kväll stod hon framför fåtöljen som jag satt i
jag tog upp henne i knäet
då slog hon armarna om mig
hon lutade sitt huvud mot min krage
jag kände tårar mot min hals
guld
guld på väggarna
dun regnar ned från taken
går genom rummen
fåglarna hörs knappast här inne
sorg
en vänlig dam kom med några kuddar
som jag skulle ha på händerna för att de inte skulle blöda
jag hade inget blod
bara en stor sorg.
yrsel
inne i skogen
fåglarna var mycket färggranna med långa ben
de var nog en och en halv meter höga
blå och rosa och duniga
små huvuden, kraftiga näbbar
jag kom rätt nära
inne i skogen fanns också några uteliggare
halvfulla, trasigt klädda
de brydde sig inte om fåglarna
de närmade sig mig
hojtande
i backen mötte jag ett brudfölje
brudparet i täten
de letade efter en vacker plats
jag pekade mot skogen med fåglarna
men sa inget om trashankarna
i samma skog växer det svamp om hösten
jag har varit där förut
då var det mörkare och mer ensamt
inga andra människor
inga andra fåglar
Själv undviker jag speglar
Den siamesiska tvillingen
med ett huvud
fyra ben och bred överkropp
såg ut som en spindel där hon satt på huk i personalrummet.
man får inte gå in i personalrummet,
jag vänjer mig aldrig med att vara här.
för att fördriva tiden läser jag böcker.
en del av de jag möter i korridorerna har fågelhuvuden,
några har också långa ben, som vadarfåglar.
Andra ler rart med två munnar
någon har fjäll på halsen, det är vackert.
själv undviker jag speglar.